Fortællingen.dk

Interview af Zenia Johnsen for fortællingen.dk, september 2006

Bo R. Holmberg er  født i 1946 og opvokset i Ådalen, Sverige.

Bo R. Holmberg har skrevet over 30 romaner hvoraf ca. 1/3 del er oversat til dansk. Hans forfatterskab favner over både romaner for voksne, billedbøger, historiske romaner og nutidige realistiske bøger for børn og unge. Han har modtaget flere priser for sine værker bl.a. Astrid Lindgren prisen i 1998.

Bo R. Holmberg er medlem af det svenske børnebogsakademi.

Læs anmeldelser her

Hvorfor skriver du børnelitteratur – hvordan definerer du den, og hvad betyder den for dig?
Jag skriver inte bara för barn, men av mina närmare fyrtio böcker är de flesta barn- och ungdomsböcker. Att det blivit många barnböcker kan kanske bero på min lärarbakgrund. I vart fall var det så i början av mitt författarskap. Som lärare har jag också förstått vikten av att barn läser och att det finns böcker. Under min tid som lärare på grundskolan läste jag mycket ungdomslitteratur, men hinner inte med det nuförtiden. En enkel definition av en barnbok är ju att ett barn spelar huvudrollen (även om en sådan bok i första hand också kan vara avsedd för vuxna).

Hvor får din inspiration fra?
För en hel del böcker har det varit min dotter som nu är trettio år. Inspiration kommer också från det jag läser, och från en del barn jag möter. Jag väntar aldrig på inspirationen. Det gäller att sätta sig vid skrivbordet!

Du har angrebet mange store eksistentielle spørgsmål, såsom døden, kærlighed, overlevelse og hævn. Eksisterer der tabuer i børnelitteraturen?
Jag tror det. Ett tabu är: barn som dödar barn.

Tager du specielle hensyn til barne/ungdomslæseren, når du skriver? Hvor bevidst er du om din målgruppe?
Hänsyn tar jag i så måtto att jag vet att barn inte har samma tålamod som vuxna. I en barnbok måste man föra in läsaren snabbt. I en del lättlästa böcker har jag också lagt mig vinn om att skriva extra enkelt. Ibland väljer jag också jagformen för att hålla bara en synvinkel för en kronologisk berättelse, eftersom jag vet att en del barn har svårt med växlingar av synvinkeln. Men jag väljer aldrig ett tema för att det ska passa barn. Jag skriver det som intresserar mig. Och mitt sätt att skriva även för vuxna är ett enkelt, kärvt språk med undertext. Jag tycker att de bästa barnböckerna är de som kan läsas med lika stort nöje av vuxna.

Du holder dig til socialrealistiske bøger, selv om trenden er at skrive fantasy. Hvad er det, den socialrealistiske roman kan, som andre genrer ikke kan – eller hvilke fordele har den?
Jag skulle nog aldrig kunna skriva fantasy – även om en del barn när jag gör författarbesök frågar: ”Har du skrivit någon fantasybok?”. Realismen är mitt sätt att arbeta. Även i mina bilderböcker är det en realistisk historia. Jag skulle nog inte kunna skriva om talande grisar. Jag är tacksam över att många olika sätt att berätta får utrymme i barnlitteraturen. Vad gäller de realistiska böckerna har jag ju märkt att de som handlar om nutid väcker större intresse hos barn. Det har nog med igenkännandets glädje att göra.

I dine historiske romaner er begrebet moral ret centralt. Hvordan skriver man om sådanne emner uden at være belærende?
Det gäller att hitta en historia. Det är berättelsen som är det viktiga. Man får aldrig ha som utgångspunkt att man ska lära ut något. I mina historiska böcker behandlar jag tidlösa problem. Det är så att exempelvis Tjuvens dotter (da. Tyvens datter) handlar om ett barns solidaritet med sin förälder. Det är tidlöst. Man kan tänka sig ett nutida barn med en alkoholiserad förälder. Men som sagt: det är inte temat som är det viktiga, det är berättelsen. Man ska leva med personerna. Om man lär sig något av historien är det bra – men det får aldrig vara en utgångspunkt. Pedagogiska barnböcker gillar jag inte!

Hvor megen research ligger der bag dine historiske romaner, og hvordan finder du frem til de faktiske begivenheder, som du benytter dig af?
Oj, mycket läsning har det varit, men jag är intresserad av historia. En del böcker bygger ju på faktiska händelser, till exempel Tjuvens dotter. I andra fall – Om det kommer till det värsta – var utgångspunkten en fackbok som handlade om flickor som dödade sina nyfödda barn och flickor som gjorde abort genom att dricka fosfor i slutet av 1800-talet. Min historia om syskonen är dock helt påhittad.

För Visgossens bror (da. Visdrengen bror)som handlar om häxprocesserna på 1600-talet läste jag massor av böcker. Det faktiska är att det fanns två visgossar i Ångermanland. Båda pekade ut. Min fiktion är att en gör det och att den andre inte kan se djävulens märke..

Jag väljer också att låta huvudpersonen i mina historiska böcker stå lite utanför ”problemet”. På så vis kan jag berätta om tattare, visgossar och tjuvar. Titlarna på böckerna visar att det är min teknik. Visgossens bror (da. Visdrengen bror), Nattmannens pojke (da. Natmandens søn), Tjuvens dotter (da. Tyvens datter)…

Hvordan er det som forfatter at se sit værk blive oversat? Er du f.eks. bekymret for, at noget går tabt?
Det är roligt att bli översatt. För mig har det blivit danska (många böcker) norska, färöiska, franska, tyska, japanska och kinesiska. Gäller det språk jag behärskar kan jag läsa delar av boken. Särskilt gäller det centrala avsnitt. Jag är också intresserad av att se hur man översatt ålderdomliga ord och speciella uttryck.  En gång fann jag i en tysk bok att man strukit två kapitel. Det var inte kul!

Ibland tar översättaren kontakt med mig.

Hvad læste du selv, da du var barn – og har det påvirket dit forfatterskab?
Jag läste mycket, inte minst långserieböcker (Enid Blyton och andra). Det är kanske därför jag alltid som lärare haft en liberal syn på läsandet. Det viktiga är inte vad man läser utan att man läser. Läsningen i min barndom var ett sätt att få avkoppling och förströelse. (Det här var före TV:n, videon och datorn). I femtonårsåldern började jag läsa vuxenlitteratur och främst socialrealistiska (jo, det är ganska anledningen till mitt realistiska författarskap) författare.

Hvad læser du gerne nu som voksen?
Jag skriver också historiska kriminalromaner, så det blir en del deckare. Men gärna realistiska författare (som exempelvis Kjell Johansson).